Nej tack. Jag har slutat med det.

Inga nya extra-ordinära trancendentala upplevelser behövs.
Jag nöjer mig med det vardagliga.
Vardagen har blivit min nya nöjespark.

Vem vet vad som kommer hända härnäst?
Stund för stund deltar jag med spänning.

Går kroppen upp ur sängen på morgonen.
Eller ligger den kvar?
Det känns hisnande.
För jag har ingen aning längre.

Det blir inte mer spännande än såhär.
Det blir inte mindre spännande heller.

Det ordinära är det extra-ordinära.
Livet är utan början utan slut.
I detta eviga nu.

Märkligt.

Att falla från himlen.

Hur vet snön att den ska falla?
Den vet inte det.
Den frågar inte om det är dags.
Den faller ändå.

Jag är snö nu.

Jag faller.
För dig.
Mot dig.
In i dig.
Med dig.
Bortom dig.
Som snön.

Utan att veta.
Når dig.
Smälter samman.
Tillsammans.

I all vår uppenbara olikhet.
De lekfulla, originella utformningarna.
Så kompromisslöst vackra.
I all vår uppenbara likhet.

Återvänder.
I fallet.
Från källan.
Till källan.
Som källan.

Snön vet inte.
Men den är inte rädd.
Den faller. Ändå.
För det är snöns tid nu.
Att falla.

Uttryck. Intryck. Avtryck.

Jenny. Ett uttryck. En manifestation.
Av den alltjämt existerande Leken.

Genom Jenny.
Görs uttryck.
Ges intryck.
Skapas avtryck.

Uttrycken kommer och går.
I leken. I Jenny. Som en Jenny.

Leken uttrycker allt. Samtidigt.

Jenny finns bara som.
Ett uttryck.

Av leken.
Av kärleken.

Alltid påväg. Alltid stilla.

Stannade upp
Bara för en stund

Lyssnade och hörde
Att ljuden av att stanna
Var ljuden av att fortsätta

Att lyssna; odelat - okategoriserat
Blev plötsligt rymden här
Ett utrymme av [ ]

Där blev vidare stilla
Och stillheten var vidare

Vidare vidgade stillheten
Och fyllde den stannade stunden
Till bredden
Av ingenting

En gåta.

det föds fram

ur sig själv

genom sig själv

som sig själv

och blir till

en manifestation

av sig självt

vad är det?

På Slussen. En fredagsmorgon.

På Slussen. En fredagsmorgon.
Kan man se en figur åka barnvagnsramp.
Ner. I full fart.

Hon har en mystiskt leende på läpparna.
Och en särskild skärpa i den stadiga blicken.

Vad är det hon vet?

Tänk om de visste.
Att hon egentligen inte vet.
Någonting alls.

Tänk om de.
Bara kunde se.
Från utsidan.
För en liten stund.

Då kanske de också.
Skulle stanna upp.
Nästa gång.

Och vina ner längs rampen.
Ner. I full fart.

Det är bara en lek.

Och sen då?

Om inget någonsin hände
Finns inget sen

I luften i fallet i det tappade greppet
finns bara det och den

Tomheten, som viner som skriker som tjuter
I huvudet runt kroppen
I mellanrummen tystnad

Finns det ens ett nu?

Min entropi

När pendlingarna mellan begär och rädsla börjat upphöra.
Har ett centrum av stillhet tagit över.

I detta centrum finns plats för längtan utan förtvivlan.
I detta centrum finns plats för kärlek utan förväntan.

I detta centrum speglas allt tillbaka in i.
Och genom.
Det som tror sig vara skilt.
Från det.

Stillheten rymmer och betraktar det som kommer in i den.
Allt som rör sig där igenom har en friktion en fart.
Men stillheten är bara stilla.

Än är jag inte död

Döden betyder.
Död åt den som tror sig leva.
Som tror sig äga.
Ett liv - sitt liv.

Döden betyder.
No-self.

Döden betyder.
Kill the ego.

Inget kan dö.
Som inte har.
En början.
En mitt.
Ett slut.

Den ofria sanningen

Att sanningen aldrig kunde fångas
Med sökande läsande utövande

Har slagit mig hårt
Blåmärken över hela
Jag-uppfattningen

Att sanningen aldrig kunde ägas
Med insikter förståelse ord

Har slagit mig hårt
Blåmärken över hela
Intellektet

Det finns ju inget
Att göra längre
Klagar jaget och intellektet
De eviga sysselsättarna

När sant blev falskt
Och falskt blev sant
Föll allt ihop
In i sig själv

Implosion
Vakuum

Tystnad
Stillhet

Det opersonliga livet

Klar. Men ändå inte färdig.

Att inget pekar på att jag
än, ska försvinna -är tydlig.

Å andra sidan.
Kan något försvinna
som inte finns?

Vissheten vet -

Att livet aldrig var mitt.

Att livet inte är personligt.

Att livet bara är.

Vad som händer härifrån.

Vem vet?

Godnatt Jenny

Som kunde jag sova i tusen
och åter tusen år.

En trötthet som inte
påminner om någon annan.

Utan vetskap om jag
någonsin vaknar igen.

Utan känsla för vem jag är
när jag slår upp ögonen.

Utan rädsla för
att inte veta.

Som vore jag
dimman över vattnet;
lika lätt
lika flyktig
lika obeständig.

Labyrint

Tror jag håller på att tappa det
Greppet

Kontrollaktuen har utryckning
Halva styrkan har gått vilse

Som om jag gått längst in i
Labyrintens mitt
Det var svindlande
Och snårigt
Hela vägen in

Här vill jag stanna nu
Och fundera ut

Vilka jag vill ge kartan till

Om det nu finns en karta
Om det nu finns en vilja
Om det nu finns ett jag

Denna mysteriska sanning

Hur är man sann?
Om uttrycket för sanning
Alltid är ett

Och orden automatiskt är två
Är tystnad det enda sanna?

Ordens sällskap

Alla dess ord
Bara en lek

En lek med ord
Ordlek

Orden är som händer
Orden bara händer

Mellanrummen
Ärdetsomgörskillnad

Veckla hit och veckla dit veckla runt en liten bit

Utan avveckling
Kan vi inveckla
Utvecklingen

Utan inveckling
Kan vi utveckla
Avveckling

Utan utveckling
Kan vi avveckla
Inveckling

Men framför allt;
Utan inveckling
Kan vi avveckla
Utvecklingen

Ett ansikte nu en skugga

Glöm aldrig bort mitt ansikte
sa hon till mig

Jag ville inte glömma
men glömmer mer och mer nu

Det suddas ut blir en skugga
Tar plats bland de andra skuggorna

För närvaron slukade tiden

Rollspel

Alla spelar
Sin roll

Här
I livets
Drama

Varför ta något
Personligt?

Projekt Karma hos Jag & Co

Karma
Kan lätt bli
Ett projekt

Det vet jag
Mitt lilla jag och jag

Vi har i så många år
Jobbat på att skapa
Bra Karma

Närvaron brydde sig
Hela tiden
Mycket lite

Inifrån projekt Karma
Fanns den inte -
Förståelsen
Att;

Det var vi -
Projektgruppen
Som skulle avsättas

Projektet skrotades,
till Närvarons stora
Ointresse

Försök att inte vara - om du kan

Helgen gick
med frustrationen
hand i hand

Vem?/ Var?/ Hur?/ När?
Jag!/ Här! /Odelat! /Alltid!

När kan vi
någonsin
tappa
något?

Något som är
Det enda
Som; Är

Vilken illusion!

Och jag gick
med illusionen
hand i hand

Andra händer fanns
Inom räckhåll
Som jag kunde
Sträckte mig mot
Som kunde komma
Fram - ta tag och
Föra - för en stund

Tillbaka
In

Bortom
Ut

Tänk att tillsammans
Få lov
Att ensam
Vandra utan steg
På vägen
Som inte leder någonstans

Fritt från sinnet

Fritt, från roten fri
kan betyda
många saker

Obunden, ohejdad
Oberoende, ledig
Disponibel, vakant
Ohämmad, otvungen
Öppen, blottad
Obegränsad

För mig i detta Nu;
Ocencurerad
Oreglerad
Informell

[Shut the fuck up and
wake the hell up]

Surrender

Surrender
Är
Allt

Att ge efter
(innan | under)

Att ge upp inför
(bortanför | innanför)

Att överlämna sig
(igen | igen)

Tillit /Mod /Ödmjukhet
har alla sin plats i
denna process

Fritt fall

släpper taget nu
faller fritt

utan önskan
att varken
nå marken
eller vara kvar
i luften

det är magiskt
att leva

rädslan
som står i vägen
för livet
som det är

det enda sårbara
på denna jord
är den falska
historien
om självet

Rörelsen - hur stilla den är

att all riktning mot en plats
som egentligen kanske inte fanns
- har jag förstått nu -

tog mig med storm
satte mig i rörelse
från mitten till utkanten

rörelse är något som jag alltid har
men den förstärktes
och gav mig mer en riktning
åt ett håll
som jag längtat efter
mer och mindre
i perioder i livet

att stanna har mer och mer
blivit den nya rörelsen
den är

långtråkig
enformig
oformlig
fullkomlig

Det bara är så ibland

ibland finns det där
som skenet från ett starkt ljus
inget som skymmer sikten
allt i acceptans och betraktande
bara bevittnar

hur den här kroppen
rör sig i världen
utan motstånd
i samhörighet
med allt som någonsin varit
är och kommer att vara

utan behov av att förklara
med insikt och svar på allt
från ett ställe där allt är ett

där jag hör när tankar börjar
skrattar åt sinnets
vindlande svindlande svamlande
och behåller lugnet

sen kommer dagarna av tvivel
grått mörkt klet
med frågor utan svar
ifrågasättande utan acceptans
historieskapande och iscensättande
av drama utan slut

dessa dagar är tunga överallt
i alla lager
de dagarna fylls av en del självförakt
mycket projicerande
kanske också
självömkan gråt och tröstlöshet

ändå är det som att det andra
stillheten
alltid är i bakgrunden
och jag vet
att resten bara är påhitt

men utan möjligheten
att skölja bort
det kletiga
för stunden

det andra - stillheten
är det enda
och i den ryms
allt

Målningen

En målning låg framför mig på bordet
Färger som smälte samman
Ängar som var skogar som var berg som var vatten
Ansikten som var träd som var grenar som var blad
En födelse ett barn som var planterat i bilden
Som skulle skäras ut ur stammen ut ur tavlan
Ett namn skulle barnet ha det bara var så
Namnet skulle bäras som tavlan bar färgen
Egentligen var de samma sak tavlan och färgen
skogarna och bergen stammen och löven
Men namnet skilde dem åt

Ingen förståelse behövdes

Undervisade ikväll
Det kom igen -
Pratet från platsen
Av inga platser

Ord från den ordlösa
Fyllda tomheten

I rummet försvann den
Tiden blev ett hål
En rymd
Av stillhet

Pappa och jag

En pappa sa till mig

När blev du så klok mitt barn

Och jag ville alltid säga

När du valde en annan väg

Än faderns väg

Då blev jag min egen far

Och mitt eget barn

Det var aldrig inte du

Det fanns en tid
Då jag ville vakna upp
Bredvid dig

Nu är tiden när jag
Vaknar upp
Utan mig själv
Från mig själv
I mig själv

Bredvid dig

Berätta för mig om din barndom

En gång hittade jag en fyrklöver
Jag trodde alltid att jag var
Den Utvalda
Det var bara en historia
för att ta mig igenom
En annorlunda barndom

I spegeln: reflektioner av ett jag

I frånvaron av närvaron fann jag att
Du var jag
I spegeln
En annan kvinna
Tittade tillbaka
Vackrare än jag någonsin sett
Som genom dina ögon och jag förstod
Att jag såg mig själv
För första gången

Hon sa till mig att hon frös

Vi är alla fria.
Det är det som det betyder.
Att vara naken
är att vara fri.

Det var så vi föddes.
Nakna. Fria.

Vi inbillar oss
att vi fryser när vi är nakna
och därför klär vi oss.
Lager på lager
av historier.

Den enda tiden att vara fri.
Är nu.

Den enda tiden
att inse det.
Är nu.

En evig dans

Följer livets dans
mer och mer
nu

För varje steg fram
är ett tillbaka

Vi stod egentligen alltid
stillla

Vi rörde oss egentligen
inte alls

Jag var aldrig dansaren

Hon förstod aldrig vad jag sa

Livet sköter sig precis som det ska.
Utan min hjälp.
Livet behöver inte mig.
Det är bara fåfängt att tro det.

Ingenting hände. Någonsin.
Inget blev bättre. Eller sämre.
Vi är alla nakna.

Tomhet

Jag svävar i alltets tomhet.
I ett hem på en plats vi kallar denna jord.
När jag somnar dör historien om världen.
Där rör jag mig fritt.

Lilla lotus

Och hon sa till mig
Berätta för mig
Vad gör en liten lotusblomma i världen?
Från dyig botten växer hon
Söker genom grumligt vatten
Upp upp
Mot ljuset sträcker hon sig
Bryter genom ytan
För att i full tillit öppna sitt innersta
Och låta det fyllas
Av ljus
Och i ljuset kommer hon ihåg
Det var hennes inre frö av ljus
Som, när hon
Utan att veta varför
Fick henne vidare
Genom Det Grumliga
Hela tiden
Upp upp
Och hon fann
Att ljus är också
Den Hon Är

Tomt prat

Påväg mot det vuxna
Där skriken tystnar
Där någon öppnar när jag ringer på
Än är husen tomma
Ur husens ögon strömmar mörket
Rädslan möter mig vartän jag tittar
Än är tiden där mörkret växer
I takt med att husen blir högre
Jag bor i en stad utan slut
På hus som står tomma
Som är fyllda av kött
Stanken slår mot mig när jag tittar in
Genom fönster utan tal
En gång passerade jag ett hus av glas