tisdag 29 december 2009

Nej tack. Jag har slutat med det.

Inga nya extra-ordinära trancendentala upplevelser behövs.
Jag nöjer mig med det vardagliga.
Vardagen har blivit min nya nöjespark.

Vem vet vad som kommer hända härnäst?
Stund för stund deltar jag med spänning.

Går kroppen upp ur sängen på morgonen.
Eller ligger den kvar?
Det känns hisnande.
För jag har ingen aning längre.

Det blir inte mer spännande än såhär.
Det blir inte mindre spännande heller.

Det ordinära är det extra-ordinära.
Livet är utan början utan slut.
I detta eviga nu.

Märkligt.

lördag 26 december 2009

Att falla från himlen.

Hur vet snön att den ska falla?
Den vet inte det.
Den frågar inte om det är dags.
Den faller ändå.

Jag är snö nu.

Jag faller.
För dig.
Mot dig.
In i dig.
Med dig.
Bortom dig.
Som snön.

Utan att veta.
Når dig.
Smälter samman.
Tillsammans.

I all vår uppenbara olikhet.
De lekfulla, originella utformningarna.
Så kompromisslöst vackra.
I all vår uppenbara likhet.

Återvänder.
I fallet.
Från källan.
Till källan.
Som källan.

Snön vet inte.
Men den är inte rädd.
Den faller. Ändå.
För det är snöns tid nu.
Att falla.

tisdag 22 december 2009

Uttryck. Intryck. Avtryck.

Jenny. Ett uttryck. En manifestation.
Av den alltjämt existerande Leken.

Genom Jenny.
Görs uttryck.
Ges intryck.
Skapas avtryck.

Uttrycken kommer och går.
I leken. I Jenny. Som en Jenny.

Leken uttrycker allt. Samtidigt.

Jenny finns bara som.
Ett uttryck.

Av leken.
Av kärleken.



fredag 18 december 2009

Alltid påväg. Alltid stilla.

Stannade upp
Bara för en stund

Lyssnade och hörde
Att ljuden av att stanna
Var ljuden av att fortsätta

Att lyssna; odelat - okategoriserat
Blev plötsligt rymden här
Ett utrymme av [ ]

Där blev vidare stilla
Och stillheten var vidare

Vidare vidgade stillheten
Och fyllde den stannade stunden
Till bredden
Av ingenting

lördag 12 december 2009

En gåta.

det föds fram

ur sig själv

genom sig själv

som sig själv

och blir till

en manifestation

av sig självt

vad är det?

fredag 11 december 2009

På Slussen. En fredagsmorgon.

På Slussen. En fredagsmorgon.
Kan man se en figur åka barnvagnsramp.
Ner. I full fart.

Hon har en mystiskt leende på läpparna.
Och en särskild skärpa i den stadiga blicken.

Vad är det hon vet?

Tänk om de visste.
Att hon egentligen inte vet.
Någonting alls.

Tänk om de.
Bara kunde se.
Från utsidan.
För en liten stund.

Då kanske de också.
Skulle stanna upp.
Nästa gång.

Och vina ner längs rampen.
Ner. I full fart.

Det är bara en lek.

måndag 7 december 2009

Och sen då?

Om inget någonsin hände
Finns inget sen

I luften i fallet i det tappade greppet
finns bara det och den

Tomheten, som viner som skriker som tjuter
I huvudet runt kroppen
I mellanrummen tystnad

Finns det ens ett nu?

fredag 4 december 2009

Min entropi

När pendlingarna mellan begär och rädsla börjat upphöra.
Har ett centrum av stillhet tagit över.

I detta centrum finns plats för längtan utan förtvivlan.
I detta centrum finns plats för kärlek utan förväntan.

I detta centrum speglas allt tillbaka in i.
Och genom.
Det som tror sig vara skilt.
Från det.

Stillheten rymmer och betraktar det som kommer in i den.
Allt som rör sig där igenom har en friktion en fart.
Men stillheten är bara stilla.

tisdag 1 december 2009

Än är jag inte död

Döden betyder.
Död åt den som tror sig leva.
Som tror sig äga.
Ett liv - sitt liv.

Döden betyder.
No-self.

Döden betyder.
Kill the ego.

Inget kan dö.
Som inte har.
En början.
En mitt.
Ett slut.