Fann mig själv leva
Sovandes
Fann mig själv vakna
Sovandes
Fann mig själv förändra
Tron om förändring
Fann mig själv sova
Vaken
Fann mig själv drömma
Vaken
Fann mig själv ordlös
Skrivande
Fann mig själv tom
Utan tanken
På att finna
Mig själv
Bara det här
Inte mer
Inte mindre
Bara det här
måndag 25 januari 2010
måndag 18 januari 2010
Den manifesta verkligheten
'den manifesta verkligheten'
finns den?
vad är manifest?
egentligen?
allt är
i konstant
förändring
oavbrutet
finns någon
fast punkt
att referera
till, tillbaka till
eller från?
//
det manifesta
är det uppenbara
det uppenbara
är det enkla
det enkla är
det omanifesta
det omanifesta
är det oföränderliga
det oföränderliga
är det konstanta
det konstanta
är förändring
märkligt
inte sant?
finns den?
vad är manifest?
egentligen?
allt är
i konstant
förändring
oavbrutet
finns någon
fast punkt
att referera
till, tillbaka till
eller från?
//
det manifesta
är det uppenbara
det uppenbara
är det enkla
det enkla är
det omanifesta
det omanifesta
är det oföränderliga
det oföränderliga
är det konstanta
det konstanta
är förändring
märkligt
inte sant?
torsdag 14 januari 2010
Om vintern
Vintern har förtrollat världen.
Jag rör mig genom tystnad
bland träd tagna av vitt.
Och hon sa till mig
det ska vara så nu.
Men jag vet
att det kommer en tid.
Då livet tränger
igenom träden.
Och de kan intet göra.
Än att uttryck livets kraft
i grönt.
Jag rör mig genom tystnad
bland träd tagna av vitt.
Och hon sa till mig
det ska vara så nu.
Men jag vet
att det kommer en tid.
Då livet tränger
igenom träden.
Och de kan intet göra.
Än att uttryck livets kraft
i grönt.
lördag 9 januari 2010
Pannkaka utan ägg
Häller ner alla ingredienserna
Snabbt och lättsamt
I bunken
Vispar en stund
Och ser små bubblor
Klättra sig upp
Steker i ghee
Och serverar
Med sylt därtill
Slipper fundera på
Om hönan eller ägget
Kom först
Snabbt och lättsamt
I bunken
Vispar en stund
Och ser små bubblor
Klättra sig upp
Steker i ghee
Och serverar
Med sylt därtill
Slipper fundera på
Om hönan eller ägget
Kom först
tisdag 5 januari 2010
En morgon. På jobbet.
Det är tidig morgon i yogafabriken.
Klockan ringde fem på morgonen.
Passet börjar sex.
Läraren behöver inte vara i salen förrän kvart i sju.
Klockan sju sjunger vi mantrat.
Varje vardagsmorgon.
Samma rutin. Som en ritual.
Det är något speciellt med tidiga morgnar här på jobbet.
Folk är både trötta och klara,
inte så mycket tanke-fräs som kommit igång.
Inte så mycket stories och draman.
Man ser efter ett tag som lärare
hur folk jobbar med sig själva på mattan.
Vad de gör med sig själva,
vad de berättar för sig själva om sig själva.
Det syns i deras sätt att förhålla sig till kroppen.
Till rummet. Till utrymmet.
Men en hel del av det, de vanliga mönsterna,
har liksom inte vaknat så här tidigt.
Det finns en blandning av nyfikenhet och förväntan.
Här möts människor på ett annat sätt.
Alla följer samma rörelseserie, sekvens.
Men i sin egen takt, efter sina egna förutsättningar.
Alla har kommit olika långt i serien.
Det är en känsla av att göra något tillsammans.
Men ändå, individuellt.
Och alla gör det tidigt på morgonen.
Lämnar hemmet, ger sig ut i kylan
för att landa med sig själva hos sig själva.
På sin matta.
En mystik ligger lite i luften. Och lite magi.
Man vet inte hur kroppen ska kännas.
Just denna morgon har man ingen aning.
Ställer mig på mattan
och känner hur fötterna möter underlaget.
Djup tacksamhet flödar genom mig
för att jag får lov att vara i den här kroppen.
Andas in långsamt och djupt,
sträcker armarna upp, fyller lugorna till sin bredd.
Andas långsamt ut
och låter kroppen fälla sig fram i takt med andetaget.
Händerna når golvet.
Det här är en ny dag.
Klockan ringde fem på morgonen.
Passet börjar sex.
Läraren behöver inte vara i salen förrän kvart i sju.
Klockan sju sjunger vi mantrat.
Varje vardagsmorgon.
Samma rutin. Som en ritual.
Det är något speciellt med tidiga morgnar här på jobbet.
Folk är både trötta och klara,
inte så mycket tanke-fräs som kommit igång.
Inte så mycket stories och draman.
Man ser efter ett tag som lärare
hur folk jobbar med sig själva på mattan.
Vad de gör med sig själva,
vad de berättar för sig själva om sig själva.
Det syns i deras sätt att förhålla sig till kroppen.
Till rummet. Till utrymmet.
Men en hel del av det, de vanliga mönsterna,
har liksom inte vaknat så här tidigt.
Det finns en blandning av nyfikenhet och förväntan.
Här möts människor på ett annat sätt.
Alla följer samma rörelseserie, sekvens.
Men i sin egen takt, efter sina egna förutsättningar.
Alla har kommit olika långt i serien.
Det är en känsla av att göra något tillsammans.
Men ändå, individuellt.
Och alla gör det tidigt på morgonen.
Lämnar hemmet, ger sig ut i kylan
för att landa med sig själva hos sig själva.
På sin matta.
En mystik ligger lite i luften. Och lite magi.
Man vet inte hur kroppen ska kännas.
Just denna morgon har man ingen aning.
Ställer mig på mattan
och känner hur fötterna möter underlaget.
Djup tacksamhet flödar genom mig
för att jag får lov att vara i den här kroppen.
Andas in långsamt och djupt,
sträcker armarna upp, fyller lugorna till sin bredd.
Andas långsamt ut
och låter kroppen fälla sig fram i takt med andetaget.
Händerna når golvet.
Det här är en ny dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)