Bara det här

Fann mig själv leva
Sovandes

Fann mig själv vakna
Sovandes

Fann mig själv förändra
Tron om förändring

Fann mig själv sova
Vaken

Fann mig själv drömma
Vaken

Fann mig själv ordlös
Skrivande

Fann mig själv tom
Utan tanken

På att finna
Mig själv

Bara det här
Inte mer
Inte mindre

Bara det här

Den manifesta verkligheten

'den manifesta verkligheten'
finns den?
vad är manifest?
egentligen?

allt är
i konstant
förändring
oavbrutet

finns någon
fast punkt
att referera
till, tillbaka till
eller från?

//

det manifesta
är det uppenbara

det uppenbara
är det enkla

det enkla är
det omanifesta

det omanifesta
är det oföränderliga

det oföränderliga
är det konstanta

det konstanta
är förändring

märkligt
inte sant?

Om vintern

Vintern har förtrollat världen.
Jag rör mig genom tystnad
bland träd tagna av vitt.

Och hon sa till mig
det ska vara så nu.

Men jag vet
att det kommer en tid.

Då livet tränger
igenom träden.

Och de kan intet göra.
Än att uttryck livets kraft
i grönt.

Pannkaka utan ägg

Häller ner alla ingredienserna
Snabbt och lättsamt
I bunken

Vispar en stund
Och ser små bubblor
Klättra sig upp

Steker i ghee
Och serverar
Med sylt därtill

Slipper fundera på
Om hönan eller ägget
Kom först

En morgon. På jobbet.

Det är tidig morgon i yogafabriken.
Klockan ringde fem på morgonen.
Passet börjar sex.
Läraren behöver inte vara i salen förrän kvart i sju.
Klockan sju sjunger vi mantrat.
Varje vardagsmorgon.
Samma rutin. Som en ritual.

Det är något speciellt med tidiga morgnar här på jobbet.
Folk är både trötta och klara,
inte så mycket tanke-fräs som kommit igång.
Inte så mycket stories och draman.

Man ser efter ett tag som lärare
hur folk jobbar med sig själva på mattan.
Vad de gör med sig själva,
vad de berättar för sig själva om sig själva.
Det syns i deras sätt att förhålla sig till kroppen.
Till rummet. Till utrymmet.

Men en hel del av det, de vanliga mönsterna,
har liksom inte vaknat så här tidigt.
Det finns en blandning av nyfikenhet och förväntan.

Här möts människor på ett annat sätt.
Alla följer samma rörelseserie, sekvens.
Men i sin egen takt, efter sina egna förutsättningar.
Alla har kommit olika långt i serien.
Det är en känsla av att göra något tillsammans.
Men ändå, individuellt.

Och alla gör det tidigt på morgonen.
Lämnar hemmet, ger sig ut i kylan
för att landa med sig själva hos sig själva.
På sin matta.

En mystik ligger lite i luften. Och lite magi.
Man vet inte hur kroppen ska kännas.
Just denna morgon har man ingen aning.

Ställer mig på mattan
och känner hur fötterna möter underlaget.
Djup tacksamhet flödar genom mig
för att jag får lov att vara i den här kroppen.

Andas in långsamt och djupt,
sträcker armarna upp, fyller lugorna till sin bredd.
Andas långsamt ut
och låter kroppen fälla sig fram i takt med andetaget.
Händerna når golvet.
Det här är en ny dag.