söndag 29 augusti 2010

Växlingar och bekännelser

Vad kan man säga?
Det är förunderligt
Detta föränderliga

Bevittnandet fascinerar
Och tråkar ut

Och även det bevittnas
av något bortom bevittnaren

Bevittnandets bevittnare?
Skulle inte detta vara
Enkelt?

Men inte ens denna bevittnare
är där när den djupa sömnens
icke-bevittnande tar allt

Där ändrar inte löven sin färg
Där sköljer inte känslornas svall
Där gror inga önskningarna alls

Jag bekänner för bevittnaren;
Jag älskar växlingarna
Och jag viskar samtidigt
De tråkar ut mig fullständigt

Det svarta mörka vill jag
Hennes vilsamma famn för evigt

måndag 2 augusti 2010

Mot en evig bakgrund av mörkt

Min ande en stjärna en sol en kärna
Min kropp bär dess skimrande strålar

Ur anden strålar en värme -
oändlig utan gräns

Andens kärna ett klot
Av djupaste mörkröda mystiska glöd

Potentialen till eld däri
Förstörelse | förändring

Brinn vackra Jenny
Brinn i den elden som
tar allt med sig i sin väg

Låt henne stå i lågorna
inifrån och ut
naken svedd och flådd
Förundrad med vissheten

Att också
den stjärnan
den solen
den kärnan
ska slockna
Den som bär mitt namn

Och kvar ska finnas
det eviga mörkret -

det eviga villkoret


Emot vilket alla
stjärnor kan ses