Vad kan man säga?
Det är förunderligt
Detta föränderliga
Bevittnandet fascinerar
Och tråkar ut
Och även det bevittnas
av något bortom bevittnaren
Bevittnandets bevittnare?
Skulle inte detta vara
Enkelt?
Men inte ens denna bevittnare
är där när den djupa sömnens
icke-bevittnande tar allt
Där ändrar inte löven sin färg
Där sköljer inte känslornas svall
Där gror inga önskningarna alls
Jag bekänner för bevittnaren;
Jag älskar växlingarna
Och jag viskar samtidigt
De tråkar ut mig fullständigt
Det svarta mörka vill jag
Hennes vilsamma famn för evigt
söndag 29 augusti 2010
måndag 2 augusti 2010
Mot en evig bakgrund av mörkt
Min ande en stjärna en sol en kärna
Min kropp bär dess skimrande strålar
Ur anden strålar en värme -
oändlig utan gräns
Andens kärna ett klot
Av djupaste mörkröda mystiska glöd
Potentialen till eld däri
Förstörelse | förändring
Brinn vackra Jenny
Brinn i den elden som
tar allt med sig i sin väg
Låt henne stå i lågorna
inifrån och ut
naken svedd och flådd
Förundrad med vissheten
Att också
den stjärnan
den solen
den kärnan
ska slockna
Den som bär mitt namn
Och kvar ska finnas
det eviga mörkret -
det eviga villkoret
Emot vilket alla
stjärnor kan ses
Min kropp bär dess skimrande strålar
Ur anden strålar en värme -
oändlig utan gräns
Andens kärna ett klot
Av djupaste mörkröda mystiska glöd
Potentialen till eld däri
Förstörelse | förändring
Brinn vackra Jenny
Brinn i den elden som
tar allt med sig i sin väg
Låt henne stå i lågorna
inifrån och ut
naken svedd och flådd
Förundrad med vissheten
Att också
den stjärnan
den solen
den kärnan
ska slockna
Den som bär mitt namn
Och kvar ska finnas
det eviga mörkret -
det eviga villkoret
Emot vilket alla
stjärnor kan ses
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)