Med svald tunga blickar hon ut
över kargt ödelagt landskap
utan att nå orden som fastnat
I henne, hans dolda aningar av
uppbrott blottlagda över hennes
alltmer reducerade uttryck
Gamla röster skriande likt
hungriga rovfåglar med klorna
redo - se mig, var mig, ta mig
slit mig i stycken, ät mitt hjärta
Hon tar en given position i ett
betingat drama
Han talar till henne
utan att tala med henne
och de går varandra till mötes
utan att egentligen mötas
De delar en falsk trygghet
om en framtid utan ensamhet
I en värld fångad av
ett språk utan mening av
tal utan orsak av
handling utan intention
Placerad i rum utan väggar
fyller hon tomheten med
tilltagande längtan efter
det Enda
onsdag 29 december 2010
torsdag 23 december 2010
Ordgränser
Ett liv
Inget liv
Livslöst | livfullt
Ett ord
Inget ord
Ordlöst | ordfullt
En mening
Ingen mening
Meningslöst | meningsfullt
Det är bortom mening
Det är bortom ord
Det är bortom liv
Det rymmer inget
Det rymmer allt
Rymmer jag?
Ingen gräns
Utan gräns
Gränslös
Inget liv
Livslöst | livfullt
Ett ord
Inget ord
Ordlöst | ordfullt
En mening
Ingen mening
Meningslöst | meningsfullt
Det är bortom mening
Det är bortom ord
Det är bortom liv
Det rymmer inget
Det rymmer allt
Rymmer jag?
Ingen gräns
Utan gräns
Gränslös
tisdag 21 december 2010
Betlehems stjärna
Tack Viktor Rydberg
för att du satte ord
på min längtan;
Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du, som i Österland,
tändes av Herran!
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
Betlehems stjärna.
Natt över Judaland,
natt över Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött
ute å fjället,
barnet, som slumrar sött
inne i tjället,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,
gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem".
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna.
för att du satte ord
på min längtan;
Gläns över sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du, som i Österland,
tändes av Herran!
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
Betlehems stjärna.
Natt över Judaland,
natt över Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sover trött
ute å fjället,
barnet, som slumrar sött
inne i tjället,
vakna vid underbar
korus av röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,
gånga från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
fram genom hindrande
jordiska fängsel
hän till det glindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där viska,
viska och räckas dem
ljuva och friska:
"stjärnan från Betlehem
leder ej bort, men hem".
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
strålande stjärna.
Utan ansträngning
Det som kommer utan ansträngning
av sin egen kraft
tycks det
Men som rörs av en kraft
som är större än
alla namn som
vill namnge
den
Till det vill jag
överlämna mig
och inser
i samma
stund
Att jag aldrig kan
överge mig till
det som aldrig
övergett mig
Alltid
Här
av sin egen kraft
tycks det
Men som rörs av en kraft
som är större än
alla namn som
vill namnge
den
Till det vill jag
överlämna mig
och inser
i samma
stund
Att jag aldrig kan
överge mig till
det som aldrig
övergett mig
Alltid
Här
fredag 17 december 2010
Det är perfekt
Det är perfekt
att inte vara
perfekt
Det är perfekt
att inte kunna
vara mer
än minst
just nu
Det är perfekt
att inte orka
vara starkast
och klokast
Det är perfekt
att vara yr
av trötthet
Det är perfekt
att ligga ner
och bara glo
att inte vara
perfekt
Det är perfekt
att inte kunna
vara mer
än minst
just nu
Det är perfekt
att inte orka
vara starkast
och klokast
Det är perfekt
att vara yr
av trötthet
Det är perfekt
att ligga ner
och bara glo
fredag 3 december 2010
Sömnlöst funderande
Sömnlöst funderande
Är aldrig stöpt
I vaken klarhet
Sömlöst funderande
Hjälper inte
Tröttsamt innehåll
Det självklara i
Att allt är
Så här
Är mer självklart
Än någonsin
Och sömlöst funderande
Har aldrig smakat
Så blaskigt
Som nu
Trött på orden
Blasé på dess innehåll
De har aldrig gjort
Varken till
Eller från
De används i
Överflöd av
För många
Och jag
Lider inte
Mer än en
Sömnlös
Natt
Är aldrig stöpt
I vaken klarhet
Sömlöst funderande
Hjälper inte
Tröttsamt innehåll
Det självklara i
Att allt är
Så här
Är mer självklart
Än någonsin
Och sömlöst funderande
Har aldrig smakat
Så blaskigt
Som nu
Trött på orden
Blasé på dess innehåll
De har aldrig gjort
Varken till
Eller från
De används i
Överflöd av
För många
Och jag
Lider inte
Mer än en
Sömnlös
Natt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)