Tiden och tankarna

stillar mig och lyssnar

tiden och tankarna
hör ihop

de är de bästa av vänner

när vilan
vid tankens källa
uppstår

upphör tiden
att existera

då samexisterar jag
med det som för mig
är på riktigt

frihetsk(r)amp

en glasruta mellan mig
och världen

värken i kinderna efter
nattens sammanbitning

håligheten och den andra
tomheten

livet bjuder mig
att se och uppleva

de allra djupast
sittande rädslorna

osäkerheten om mina
behov har ett värde

avskyn inför att inte
kunna veta om det du
säger är sant

olusten inför att möta
din rädsla för att säga
din sanning

hopplösheten av att
reaktionerna handlar om
min existens fortlevnad

och den i magen sittande
kramp av vetskapen om
att om jag släpper rädslorna

så är jag fri