Kaffe latte

Jag älskar hur
dedikerad du är
din kaffe latte

Som en kärleksaffär
Lika ny och lockande
Varje dag

Ser det mjuka fluffet
Som fastnat på skeden
Svepas in i din mun
Av din varsamma
Men ivriga tunga

Klunk för klunk
Förenas ni tills
Bara tomheten kvarstår

Jag vill alltid sitta
Med dig
När du dricker
Din kaffe latte

Bön

låt alla levande och icke-levande varelser
på denna planet och andra
uppnå största möjliga upplysning

om tingens obetydlighet
om tingens förgänglighet
om tingens ursprung

låt sanningen om tomheten
om mörkret före allt mörker
skina med sin klarhet
genom alla

och låt denna visdom
förkroppsligas
genom alla mina
handlingar

Varken/eller

Ett samtal

Ring ring

Och hon sa till mig
Låt det inte finnas
Någon landningsplats

Klick

Tiden och tankarna

stillar mig och lyssnar

tiden och tankarna
hör ihop

de är de bästa av vänner

när vilan
vid tankens källa
uppstår

upphör tiden
att existera

då samexisterar jag
med det som för mig
är på riktigt

frihetsk(r)amp

en glasruta mellan mig
och världen

värken i kinderna efter
nattens sammanbitning

håligheten och den andra
tomheten

livet bjuder mig
att se och uppleva

de allra djupast
sittande rädslorna

osäkerheten om mina
behov har ett värde

avskyn inför att inte
kunna veta om det du
säger är sant

olusten inför att möta
din rädsla för att säga
din sanning

hopplösheten av att
reaktionerna handlar om
min existens fortlevnad

och den i magen sittande
kramp av vetskapen om
att om jag släpper rädslorna

så är jag fri

Tillitslängtan

Den dolda dunkla lidelsen
Viljan att äga och förstå

Blev en märklig befruktning av
Hennes önskan att bli hållen

Längtan att för en stund
Få återta den tid
Som spenderades
I alltför stora kläder

Hon borde förstått
Att ordströsslandet var en sjukdom
Som skorpor över sårbarheten

Och att hennes omsorgsfullhet
Av sparsmakad ordstilistik
Där det sårbara lyste igenom
Fick den andre att stanna upp

Berusad av det öppna tillgängliga
Med väckta begär från en plats
Där fröet till hoppet om utplåning vilar
Klev den andre in och på och över
För att ge näring till sin tillbakaväxt

Drömmen om en existens i oberoende
Exploaterad och berövad

Hon borde ha sett det hört det
Känt igen det i blicken i rösten
I mönstret hos den andre

Men det välbekanta och löftena
Vägde tungt och bedövande
Trots dess innehållslöshet

Hon är snart förlåten
Den lilla sårbara

Hon kan snart odla
Sin tillit igen