Så lite sagt

Hon säger så lite
Och ändå får
Hon så mycket sagt
Den tysta

Jag lyssnar på
Hennes varma andedräkt
Mot februarikinden

En lätthet av ordlöshet
Ett betraktande av
Livets stilla omtumlande
Intighet

Fortfarande utmanad
Av hitet och ditet

Men näringen tas
Inte längre
Från det där andra

Hon har mognat
Och belönats
Med betraktarens
Blick

Men utmanas
Av Henne fortfarande

För hon säger
till mig alltjämt

Du Är
Inte(t)

Vinterfångst

Vinterns ihärdiga
obarmhärtiga kyla

Slår hårt mot
Hennes kärlek
för värme

Innanförtittar

Utanför gnistrande
skimrande
stjärnfrostlek

Det svarta vattnet
genom sprickor
av is

Stelnade träd
fångade i vitt

Kaffe latte

Jag älskar hur
dedikerad du är
din kaffe latte

Som en kärleksaffär
Lika ny och lockande
Varje dag

Ser det mjuka fluffet
Som fastnat på skeden
Svepas in i din mun
Av din varsamma
Men ivriga tunga

Klunk för klunk
Förenas ni tills
Bara tomheten kvarstår

Jag vill alltid sitta
Med dig
När du dricker
Din kaffe latte

Bön

låt alla levande och icke-levande varelser
på denna planet och andra
uppnå största möjliga upplysning

om tingens obetydlighet
om tingens förgänglighet
om tingens ursprung

låt sanningen om tomheten
om mörkret före allt mörker
skina med sin klarhet
genom alla

och låt denna visdom
förkroppsligas
genom alla mina
handlingar

Varken/eller

Ett samtal

Ring ring

Och hon sa till mig
Låt det inte finnas
Någon landningsplats

Klick

Tiden och tankarna

stillar mig och lyssnar

tiden och tankarna
hör ihop

de är de bästa av vänner

när vilan
vid tankens källa
uppstår

upphör tiden
att existera

då samexisterar jag
med det som för mig
är på riktigt