Den här platsen

När jag står på platsen
Av inga svar

När jag står på platsen
Av inga lösningar

När jag står på platsen
Av inga uppgörelser

När jag står på platsen
Av inga kompromisser

När jag står på platsen
Av inga frågor

När jag står på platsen
Av inga koncept

När jag står på platsen
Av inga begär

Vilar det

Ständigt
Sökande
Sinnet

Utan identitet

Språkets gräns

Språket gräns.

Smakar på den.
Ständigt.

Brottas med den.
Oavkortat.

Leker med den.
Oskiljaktigt.

Låter den leka.
Mig.

Bortom bortom

Från platsen av
det formlösa
observerandet

Ses former
manifesteras

De många formerna
tycks otaliga
i sina ändlösa
fantasifulla
variationer

All sprungna
ur samma
namnlösa
formlösa
ljudlösa
stillhet

Men vad är platsen
där det formlösa
observerandet
betratkar
formerna

Om inte ännu
en form
en plats
en manifestation

Så vad är platsen
bortom det
formlösa
observerandet

Gå bortom
Nå bortom
Stå bortom

Bortom bortom

Där tomheten
och fullheten
bytt plats

Där ingentinget
och någontinget
har upplösts
i sig själva

Medvetandets rymd

Medvetandets rymd.
Är alltid här.

Alla objekt blir.
Levande.
I detta medvetande.

Men det är.
Tillfälliga händelser.

Som rör sig.
Mot en bakgrund.

Av absolut närvaro.
Av absolut varande.
Av absolut stillhet.

Tillägnan

detta levande något
drog ihop sig
kontraherades

och där mitt i
det sammandragna
fanns hon

liv
är hennes namn

hon är
likt ett barn
oskuldsfull
öppen

med blick
full av lek

liv gör ingen skillnad
på det som är öppet
och det som är sammandraget

hon tillåter allt
att vara precis
som det är
just så här

hon vet att hon
varken är bunden
eller fri

hon är vaken
- det är allt

bortom
ordens
mening

är hon i mig
som jag i dig

som du i allt
som allt som är

[tillägnat luke]

Hon är illusionen

Illusionen har inga gränser
Hon slukar mig hel

Gång på gång på gång

Hon tar mig i handen
Följer mig stadigt

Hon är så trygg
Hon känner mig väl

Hon ler mitt leende
Hon gråter mina tårar

Jag känner mig hemma
När jag går med henne
Hon är så bekant

Ibland skymtar det till

Det tysta
Det namnlösa
Det ofödda

det | som | alltid | är

Hon låter mig se det
Bitvis, för att locka mig

Hon säger att hon
Om jag bara följer henne
Så hittar vi vägen
Tillsammans

Det är bara här borta
Säger hon och skrattar ljuvt
Hennes leende är förtrollande

Att jag klarar mig själv
Och vill gå dit ensam
Vill hon inte höra på

Det här är vår resa
Säger hon till mig
Vi gör den
Tillsammans

Om natten när hon sover
Stryker jag hennes kind
Hon doftar som en dröm
Av sandelträ och ros

Hon är jag

Meningar om mening

En personlig agenda
Av att göra rätt
Ställa allt i ordning
Lägga tillrätta

För sig själv
Sin omgivning

En sinnets strategi
Att upprätthålla
Platsen av
Separation

Inget fel
Inget rätt
Bara en observation
Av mig själv
Om mig själv

Kanske att
Bakom agendan
Finnns behov
Av sammanhang
Av mening

Men finns
Någon mening
Alls?

Bara en önskan hade hon

Och hon sa till mig

Hon berättade för mig

Om denna hennes enda önskan

Den var om livet

Och om döden

De var samma

För henne nu

Hon hade förstått

Att livet inte var färdigt

När döden tar vid

Aldrig någonsin

Är något färdigt

Hennes önskan var uppenbar

Den stod som skriven

Över hennes kropp

Den flödade som ljus

Ur hennes ögon

Den ljöd som kvidande

Ur hennes öppna mun

Lev mig

Lev mig

Lev mig

Om kärlek

En önskan:

Öppenhet
utan
uteslutande
av
rädsla

En önskan:

Stillhet
utan
utestängande
av rörelse

En önskan:

Om kärlek -

Öppen | Stilla

Det som aldrig förändras

Jag observerar
förändringar

De har inte
med mig
att göra

Det som vilar
Är alltid stilla

Det som är stilla
Är alltid frid

Det som är frid
Är alltid här

Det som alltid är här
Förändras aldrig