Behovet av

Behovet av
att känna gemenskap

Behovet av
att hitta
gemensamma nämnare

Behovet av
att förstå
varandra bättre

Behovet av
att förändra
något till
min fördel

Behovet av
att förbättra
och vårda
relationer

Ses igenom

Det finns
ingen här

Som längre vill
investera i detta
för någon egen
vinnings skull

Kanske detta
som allt
just nu

Bara händer

Helt utan mening
Helt utan mål
Helt utan

Allt
Är
Helt

Naket

Drömmarna och löftet
om en tid utan snö och slask
ekar från framtiden

Utan hänsyn
till det
som tycks hända
här och nu

Där snön och slasket
får stå symbol för

Allt det
som måste
smälta undan
och ge plats för
det underliggande

Det som är bart
Det som är kalt
Det som är naket

Om hennes smärta

Det var aldrig fel
Det hon kände

Och hon sa till mig
Att hon ville vara där

I smärtan

För henne var smärtan
Det vackra i världen
Det som gjorde henne ödmjuk

Och jag förstår henne nu
Vad hon menade

Men skillnaden
I vår upplevelse
Var identifikationen

Hennes smärta
Var så djup
Hade satt spår
I hennes kropp
Hon ägde smärtan

Så fullt ut
Var den hennes

Så många gånger
Ville jag säga henne

Den här smärtan
Behöver du inte äga

Den här smärtan
Kan bli sedd

Som smärta
För ingen

Upplevelsen härifrån
Är just denna

Om löften

De strukturer jag rör mig i
genomsyras av löften

Löftet om förändring
Löftet om förbättring
Löftet om förståelse
Löftet om framtid

Löftet om
något annat
än det som är

Vem är det som ska
förändras förbättras förstås?

Och framförallt - varför?

Samtidigt som
förändring verkar ske
förbättring verkar ske
förståelse verkar ske

Och allt händer
verkar det som

För ingen alls

Biljetten hem

Reser nu.
I världen.

Som en ensam resenär.

Värdens tycks resa.
I mig.
Förbi mig.
Genom mig.
Med mig.

Och ändå.
Ingen förflyttning sker.

På biljetten hem.
Står det skrivet.

Hit. Här. Nu.

Allting är uppenbart

Det är möjligt

För allt

Detta

Bara uppstår

Ur

Allting

Ur

Ingenting

Ingenting är uppenbart

Hur kan det var möjligt

Att allt

Detta

Bara uppstår

Ur

Ingenting?

Baklänges

Sinnets fall.

Genom kroppen.

Till friheten.

Att vara.

Precis.

Så här.

Ett minne

I nuet.
Ett minne.

Flytande.
Svävande.
Virvlande.

En bild.
Ett sammansmältande.
Ett möte.
Djup in i.
Och alltid.
Med mig själv.

Ingenting.
Kan någonsin.
Läggas till.
Eller dras ifrån.
Detta.

Kan inte inte sluta

Detta.

Det är.

Förevigt.

Nu.

Alltid i rörelse.

Alltid stilla.

Att veta

Och hon sa till mig;
Jag kan inget veta nu
Inget vetande är möjligt

Och jag lyssnade
Och hörde att;

Vetandet är som en lek
En lek med ord och dess mening

Från platsen av inget vetande
Verkar allt vetande gå tillbaka

Och lösas upp

I sig själv
Som sig själv

Att lyssna

Lyssnar nu.

Bara lyssnar.

Är lyssnandet.

Vad finns där att höra?

Ljuden.

Från platsen.

Av inget ljud.

Följer ljuden tillbaka.

Till platsen.

Av ljudets födelse.

Upptäcker.

Att ljuden.

Är för ingen alls.