Hon säger så lite
Och ändå får
Hon så mycket sagt
Den tysta
Jag lyssnar på
Hennes varma andedräkt
Mot februarikinden
En lätthet av ordlöshet
Ett betraktande av
Livets stilla omtumlande
Intighet
Fortfarande utmanad
Av hitet och ditet
Men näringen tas
Inte längre
Från det där andra
Hon har mognat
Och belönats
Med betraktarens
Blick
Men utmanas
Av Henne fortfarande
För hon säger
till mig alltjämt
Du Är
Inte(t)
fredag 14 februari 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)