Vad vet hon?

Den lilla visste allt
Om ovetandet

Det gick inte ens
Att kalla det
För mystiskt

Den stora glömde
Men anade ibland
I skräckblandad
Förtjusning

Allt som den lilla
Inte ens behövde
Äga som sin vetskap

Livet nu

Förut ville jag förstå. Allt.
Men när jag känner efter.
Och känner in detta. Livet.
Så är det varken logiskt.
Eller förnuftigt.

Livet är galet och sig självt.
Det behöver inte be om lov.

Det frågar aldrig först.
Det bara händer.
Det bara är.

Och när jag sitter i den insikten.
Slappnar något av här. Inuti.
Ett leende brer ut sig.
Här och nu.

Jag vill det som är sant.
I varje stund.

Och det som är sant.
Är livet.

Pendlingen

I mig en vetskap om
den allra mest intima
och ibland skrämmande
tomhet

Det är den vackraste och
mest fyllda tomhet
som går att finna

I tomheten vilar jag
utan rollerna utan orden

Sen föds jag fram
i en lekfullhet och
tar plats i relationer
som mamma, sambo
partner, lärare,
elev, vän

Jag älskar ensamheten
stillheten och
mitt inre liv

Och på samma gång
rörelserna som sker
när jag är i relation

Mellan dessa
pendlar det liv
jag kallar för mitt