Hon är illusionen

Illusionen har inga gränser
Hon slukar mig hel

Gång på gång på gång

Hon tar mig i handen
Följer mig stadigt

Hon är så trygg
Hon känner mig väl

Hon ler mitt leende
Hon gråter mina tårar

Jag känner mig hemma
När jag går med henne
Hon är så bekant

Ibland skymtar det till

Det tysta
Det namnlösa
Det ofödda

det | som | alltid | är

Hon låter mig se det
Bitvis, för att locka mig

Hon säger att hon
Om jag bara följer henne
Så hittar vi vägen
Tillsammans

Det är bara här borta
Säger hon och skrattar ljuvt
Hennes leende är förtrollande

Att jag klarar mig själv
Och vill gå dit ensam
Vill hon inte höra på

Det här är vår resa
Säger hon till mig
Vi gör den
Tillsammans

Om natten när hon sover
Stryker jag hennes kind
Hon doftar som en dröm
Av sandelträ och ros

Hon är jag