Växlingar och bekännelser

Vad kan man säga?
Det är förunderligt
Detta föränderliga

Bevittnandet fascinerar
Och tråkar ut

Och även det bevittnas
av något bortom bevittnaren

Bevittnandets bevittnare?
Skulle inte detta vara
Enkelt?

Men inte ens denna bevittnare
är där när den djupa sömnens
icke-bevittnande tar allt

Där ändrar inte löven sin färg
Där sköljer inte känslornas svall
Där gror inga önskningarna alls

Jag bekänner för bevittnaren;
Jag älskar växlingarna
Och jag viskar samtidigt
De tråkar ut mig fullständigt

Det svarta mörka vill jag
Hennes vilsamma famn för evigt