En dag av törst

Och hon sa till mig.

'Den mätta dagen,
den är aldrig störst.
Den bästa dagen
är en dag av törst.'

Så längtade även hon.
Liksom jag. Vidare.

Och hon sa till mig.

'Nog finns det mål
och mening i vår färd
- men det är vägen,
som är mödan värd.'

Så lätt att peka.
Mot målet och säga.
Det är inte dit.
Det är här. Nu.

Men vad är detta Nu?
Om inte ett minne.
Av det som varit.

Kan jag vila i detta?
Vill jag vila i detta?
Är allt okej?
Precis som det är?
Var är då min färd?

Och hon sa till mig.

'Det bästa målet är
en nattlång rast,
där elden tänds
och brödet bryts i hast.'

Hör mitt eget okejande.
Som ett invaggande.
Tillbaks.
In i det drömda.

Bara titta på det.
Som spelas upp.
Inte delta.
Inte värdera.

Och hon sa till mig.

'Bryt upp, bryt upp!
Den nya dagen gryr.
Oändligt är
vårt stora äventyr.'

- Further -