Dystopoetisk

Med svald tunga blickar hon ut
över kargt ödelagt landskap
utan att nå orden som fastnat

I henne, hans dolda aningar av
uppbrott blottlagda över hennes
alltmer reducerade uttryck

Gamla röster skriande likt
hungriga rovfåglar med klorna
redo - se mig, var mig, ta mig
slit mig i stycken, ät mitt hjärta

Hon tar en given position i ett
betingat drama

Han talar till henne
utan att tala med henne
och de går varandra till mötes
utan att egentligen mötas

De delar en falsk trygghet
om en framtid utan ensamhet

I en värld fångad av
ett språk utan mening av
tal utan orsak av
handling utan intention

Placerad i rum utan väggar
fyller hon tomheten med
tilltagande längtan efter
det Enda