Om måsar

Med blicken stadig ut genom fönstret
Över vatten som rör sig stilla
Blickar något ut genom mina ögon

Hon är där, även när jag inte vet
Att hon är där, så är hon alltid det

Lyssnar till pronomet hon
Liksom smakar det över läpparna
Och känner att det inte är sant
Men det är heller inte osant

Utanför fönstret seglar måsarna
Undrar om de tror att de är måsar

När jag lägger mig på kvällen
Känner jag hur hon, som är jag
Släpper taget lite grann

Hon, den andra, hon som varken har
Något namn eller någon form
Säger att måsarna seglar i mig
Och att jag är hon