lördag 12 mars 2011

Alltid jag

Alltid anat
att jag

Hela tiden är
närmre än
jag kunnat
föreställa mig

Aldrig dold
alltid öppen

Behövde det
aldrig letas
efter aldrig
bli funnet

Aldrig sökas

Skrattar så
tårarna rinner
och andan
tar slut

Närmre än
luften jag
andas och
fukten i
mina ögon

Är jag rymden
där jag letat
efter mig själv

Och i letandet
glömt att jag
aldrig kan hitta
någonting annat

Eftersom jag
är det
jag ser

Överallt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar