Alltid anat
att jag
Hela tiden är
närmre än
jag kunnat
föreställa mig
Aldrig dold
alltid öppen
Behövde det
aldrig letas
efter aldrig
bli funnet
Aldrig sökas
Skrattar så
tårarna rinner
och andan
tar slut
Närmre än
luften jag
andas och
fukten i
mina ögon
Är jag rymden
där jag letat
efter mig själv
Och i letandet
glömt att jag
aldrig kan hitta
någonting annat
Eftersom jag
är det
jag ser
Överallt
lördag 12 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar