Livet nu

Förut ville jag förstå. Allt.
Men när jag känner efter.
Och känner in detta. Livet.
Så är det varken logiskt.
Eller förnuftigt.

Livet är galet och sig självt.
Det behöver inte be om lov.

Det frågar aldrig först.
Det bara händer.
Det bara är.

Och när jag sitter i den insikten.
Slappnar något av här. Inuti.
Ett leende brer ut sig.
Här och nu.

Jag vill det som är sant.
I varje stund.

Och det som är sant.
Är livet.