en glasruta mellan mig
och världen
värken i kinderna efter
nattens sammanbitning
håligheten och den andra
tomheten
livet bjuder mig
att se och uppleva
de allra djupast
sittande rädslorna
osäkerheten om mina
behov har ett värde
avskyn inför att inte
kunna veta om det du
säger är sant
olusten inför att möta
din rädsla för att säga
din sanning
hopplösheten av att
reaktionerna handlar om
min existens fortlevnad
och den i magen sittande
kramp av vetskapen om
att om jag släpper rädslorna
så är jag fri
söndag 11 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar