Det bara är så ibland

ibland finns det där
som skenet från ett starkt ljus
inget som skymmer sikten
allt i acceptans och betraktande
bara bevittnar

hur den här kroppen
rör sig i världen
utan motstånd
i samhörighet
med allt som någonsin varit
är och kommer att vara

utan behov av att förklara
med insikt och svar på allt
från ett ställe där allt är ett

där jag hör när tankar börjar
skrattar åt sinnets
vindlande svindlande svamlande
och behåller lugnet

sen kommer dagarna av tvivel
grått mörkt klet
med frågor utan svar
ifrågasättande utan acceptans
historieskapande och iscensättande
av drama utan slut

dessa dagar är tunga överallt
i alla lager
de dagarna fylls av en del självförakt
mycket projicerande
kanske också
självömkan gråt och tröstlöshet

ändå är det som att det andra
stillheten
alltid är i bakgrunden
och jag vet
att resten bara är påhitt

men utan möjligheten
att skölja bort
det kletiga
för stunden

det andra - stillheten
är det enda
och i den ryms
allt