Påväg mot det vuxna
Där skriken tystnar
Där någon öppnar när jag ringer på
Än är husen tomma
Ur husens ögon strömmar mörket
Rädslan möter mig vartän jag tittar
Än är tiden där mörkret växer
I takt med att husen blir högre
Jag bor i en stad utan slut
På hus som står tomma
Som är fyllda av kött
Stanken slår mot mig när jag tittar in
Genom fönster utan tal
En gång passerade jag ett hus av glas
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar