Att falla från himlen.

Hur vet snön att den ska falla?
Den vet inte det.
Den frågar inte om det är dags.
Den faller ändå.

Jag är snö nu.

Jag faller.
För dig.
Mot dig.
In i dig.
Med dig.
Bortom dig.
Som snön.

Utan att veta.
Når dig.
Smälter samman.
Tillsammans.

I all vår uppenbara olikhet.
De lekfulla, originella utformningarna.
Så kompromisslöst vackra.
I all vår uppenbara likhet.

Återvänder.
I fallet.
Från källan.
Till källan.
Som källan.

Snön vet inte.
Men den är inte rädd.
Den faller. Ändå.
För det är snöns tid nu.
Att falla.