Nej tack. Jag har slutat med det.

Inga nya extra-ordinära trancendentala upplevelser behövs.
Jag nöjer mig med det vardagliga.
Vardagen har blivit min nya nöjespark.

Vem vet vad som kommer hända härnäst?
Stund för stund deltar jag med spänning.

Går kroppen upp ur sängen på morgonen.
Eller ligger den kvar?
Det känns hisnande.
För jag har ingen aning längre.

Det blir inte mer spännande än såhär.
Det blir inte mindre spännande heller.

Det ordinära är det extra-ordinära.
Livet är utan början utan slut.
I detta eviga nu.

Märkligt.