Före livet.
Det ofödda.
Efter döden.
Det odödliga.
Genom allt.
Det oföränderliga.
Hon viskar.
Så svagt viskar hon.
Konstant.
Det vibrerar.
Av hennes viskningar.
I varje cell.
Och jag blir stilla.
Igen och igen.
Och vet.
Att hon är.
Det enda sanna.
torsdag 10 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar